Jag har tidigare skrivit om att jag gärna ser en kvinna som nästa partiledare för Socialdemokraterna. Det innebär inte att jag tror att namnet (eller könet) är överordnat allt annat; att det till exempel vore oviktigt vilken politik S driver. Men jag tror att det vore viktigt för Socialdemokratin med en ny kvinnlig ordförande. (De senaste dagarnas spekulationer har dock fått mig att modifiera min önskelista: jag vill att nästa partiledare är kvinna eller ung. Eller både och. När jag berättade det på s-föreningsfikat i lördags så skrattade de och sa: ”du vill alltså inte se en äldre man”, och det var väl i och för sig ett korrekt påpekande…)

Men politiken spelar roll. Politiken och de vägval som en kommande omprövning inom S kräver, är avgörande både för Socialdemokratins framtid som politisk kraft och – självklart – för våra framgångar i nästa val. Det blev extra tydligt när jag läste SvD igår (tack MAX för att ni delar ut SvD till barnfamiljer som vill ha lunch på vägen…).

I en intervju förklarade Veronica Palm, ordförande för S i Stockholm och vice ordförande i Skatteutskottet, att hon stod fast vid såväl förslaget till fastighetsskatt och att hon ville ha en ny förmögenhetsskatt. Dessutom var hon mot sänkt skatt i tjänstesektorn. Som sagt, politiken spelar roll.

Jag gillar verkligen Veronica Palm (har alltid gjort det) även om vi inte alltid är överens i alla politiska frågor. Jag tycker att hon är ett spännande namn i diskussionerna om vem som ska bli ny partiledare. Men hennes uttalanden visar att namnet på nästa partiledare inte automatiskt vinner nästa val för S. Tvärtom, är jag rätt säker på att Veronica presenterade ett program som skulle leda till ytterligare flera mandatperioder i opposition (jag har bloggat om det tidigare, här och här, liksom många andra tror jag att de tre frågorna var farliga ”spökfrågor” för S i valet).

Det där behöver dock inte vara ett problem: om partiet (vilket jag hoppas att vi gör) lyckas samlas bakom en ny rejält omgjord skattepolitik som sänker kostnaden för arbete och som inte uppfattas som hotfull för stora delar av befolkningen så är jag säker på att den kommande partiledaren – Palm eller någon annan – står bakom detta. Jag tvivlar inte ett ögonblick på att Veronica Palm skulle kunna vara en alldeles utmärkt företrädare för en sådan socialdemokratisk skattepolitik.

Men SvD-intervjun visar att det inte går att nöja sig med att prata personer – socialdemokratins utmaning är större än så. Det handlar om att ompröva stora delar av våra politiska förslag så att de tydligt visar för alla svenskar att Socialdemokratisk ideologi fortfarande står stark. Lyckas vi inte med det så finns inte en chans att Veronica Palm (eller Margot Wallström eller Mikael Damberg eller Luciano Astudillo eller Ulrica Messing eller…) blir statsminister 2014. Och eftersom Sverige verkligen behöver en socialdemokratisk regering så är det upp till oss att både välja en klok partiledare och att utforma en klok politik. (Vilket påminner mig om att jag nog borde skriva klart de där blogginläggen om en reformerad socialdemokrati som legat som utkast i någon månad…).